Ja, min far. Han är ju ett orginal sattsäga.
I onsdags så var han ute och cyklade (som vanligt). Helt plötsligt fick han mötande trafik på den lilla cykelbanan han cyklade på. En mamma och hennes två barn som vinglade från ena sidan till den andra. "Hmmm" tänkte far min, "hur ska jag lösa detta?", "jo, jag cyklar ner i diket och rundar dom".
Ja, så pappa cyklade som sagt ner i diket, varpå han självklart ramlade. När han sedan kollade på sin tumme såg han att något var på tok. Tummen pekade liksom åt fel håll. Jahopp, den var ur led. Varpå han försökte dra den rätt. Tyvärr drog han lite för hårt så han drog den ur led åt andra hållet istället. Ja, efter lite fram och tillbakadragande så hoppade tummen till slut rätt. Men då såg han att skinnet inte hade tyckte att detta var så roligt. Det hade blivit hål. Så lilla pappa hoppade upp på cykeln igen och cyklade till närmaste närakut. Där konstaterades det att tummen nu satt där den skulle, men att pappa behövde sys två stygn och sedan få en stelkrampsspruta. Doktorn sydde fint, sedan var det dags för sprutan. Och tror ni inte att farsgubben då svimmade. All smärta klarade han, men pappa lilla är nålrädd. Inte lätt alltid inte...
Tror ni inte att jag blir lite irriterad. Nu visar det sig att skatteverket inte har fått in mina namnbytarpapper. SUCK. Måste alltså göra om om vänta ytterligare veckor...
Ja, nu ska jag äta frulle. Sedan får vi se vad dagen har att bjuda på :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
så va de för mig oxå me namnbytet...dom sa att dom inte fått in nått papper så allt tog flera veckor, as irri
SvaraRaderaAlltså din pappa! Helt fantastisk historia! Denna måste föras vidare, generation till generation! :D
SvaraRadera